Bilden föreställer en döende Döderhultare. Familjeförbannelsen tuberkulos gör sig allt mer påmind och skymtas på konstnärens håliga kinder och i hans bekymrade blick. Men oron beror nog inte bara på sjukdomen. När han lämnar jordelivet kommer en legend att byggas. Den människa av kött och blod, som en gång i tiden satt och täljde i sitt vindsrum, kommer att försvinna för gott och ersättas av en stereotyp, med egenskaper och särdrag som den verklige Axel Petersson kanske aldrig hade.

Nittio år efter sin död har Döderhultarn blivit Oskarshamns ansikte, han har blivit en ambassadör för en stad som frös ut honom under större delen av hans liv. Han finns på dörrmattor, museer, senapsburkar, i sällskapsspel och fantasifulla anekdoter. Kanske känner han på sig vad som är på väg att hända? Hur han kommer att förvrängas?