Undrar vem kvinnan på bilden är? Omgiven av grönska sitter hon utanför det gamla brunnshuset i Norrby. Kanske är hon samma kvinna som lär ha skött om brunnen kring förra sekelskiftet. Hon öste källan varje kväll, och till morgonen hade tillräckligt mycket vatten runnit till för att det skulle räcka till alla som vallfärdade till brunnen nästa dag. Det sades nämligen att vattnet kunde göra underverk i människokroppen och bota de sjuka.

Men kvinnan är visst inte ensam där hon sitter! Kan du se gestalten till vänster om henne? Det är en långsmal man, till hälften omsluten av skuggor och klädd i en livskuren rock. På huvudet bär han en hög, ålderdomlig hatt och under den hänger långt stripigt hår. Det är Rundgren. Händigt framyxad ur en trästock av en av socknens bondsöner. Ibland kallades han även Dödergren och hans jobb var att samla in kollekt till traktens fattiga. Dag som natt stod han jordfäst vid Norrby brunn med ett meddelande skrivet i svart på bröstet: “Ödmjukast jag nu beder, kom och lägg en slant hit neder, men lyft uppå min hatt.” Under hatten fanns nämligen bössan.

Låter det som att Rundgren verkar vara en bra karl? De som känner honom väl vet bättre. De känner till hans roll som medlöpare till den ökände kanaljen och kvacksalvaren Fallebo Gök.

I början av 1840-talet var köpmannen C J Fallenius, från Fallebo i Kristdala socken, eftersökt av landshövdingen i Kalmar län. Efter en raketkarriär, där han rest riket runt och handlat med spannmål, hudar, järn och kolonialvaror hade Fallenius dragit på sig betydande skulder. Med sin charm och enorma oxhandlareplånbok brukade han få kredit var han än vände sig, men till slut hade fordringsägarnas tålamod tagit slut.

Det blev ingen lång jakt. Det visade sig att Fallebogöken Fallenius flugit sin kos, över Atlanten till Amerika. Kvar i Sverige hade han lämnat en borgensman, herr “Rungren, jordfast i Döderhult”.


037_1978-0525REDIGERADsquarespace.jpg