Mannen står i ett mörkt industriskelett, på väg att slukas av ett bländande vitt och allomslutande ljus. Är det Ture Lindblom? I så fall är bilden symbolisk på ett nästan spöklikt sätt.

Ture kom till Oskarshamn som specialrekryterad direktör, med uppgift att överse förädlingen av svavelkis. Slutprodukten var koppar, och så småning om zink och kobolt. Direktörn fick en generös lön och levde ståndsmässigt tillsammans med sin hustru i den nyuppförda villan på Adelsgatan. Kopparverket är idag att betrakta som en miljöhistorisk tragedi, men på sin tid var det en omfattande instustrisatstning som måste ha ingett en känsla av framtidsanda i den lilla kuststaden.

En dag var dock Ture försvunnen. Den 20 augusti 1924 hade han stigit på tjugo i fyra-tåget till Skropetorp och vandrat iväg, ensam längs Påskallaviksvägen. Vittnen hade sett honom vika av inåt skogen, men där slutade alla spår. Försöken att finna Kopparverkets direktör var förgäves. Var hade han tagit vägen? Ett pistolskott påstods ha hörts från Näset vid Smältevik. Någon föreslog att han kanske klivit ombord på det tyska fartyg som lämnat Oskarshamn på onsdagseftermiddagen, en annan tyckte sig ha sett Lindblom i Borgholm, men ingen av dessa spekulationer ledde någon vart.

Eftersom någon uppenbar förklaring bakom försvinnandet saknades verkställdes en revision av Kopparverkets finanser. Resultatet blev en chock. 100.000 kr saknades och det uppdagades snart att det var Ture Lindblom tillsammans med kamrer Hellström som låg bakom svindleriet. Kamreren häktades och rannsakades. Han erkände sin delaktighet i brottet, men förklarade att han inte vågat säga nej till Lindblom, eftersom denne var Hellströms överordnade. Dessutom hade han blivit försäkrad om att Lindblom snart skulle skjuta till pengar för att återställa balansen i bolagets finanser.

Nu började bilden äntligen att klarna. Bedrägeriet borde rimligen ligga bakom försvinnandet, men exakt vad som hände med Ture Lindblom är än till denna dag inte helt klarlagt. Drygt ett år efter försvinnandet, i oktober 1925, gjordes en ohygglig upptäckt i Klinteskogen. Mellan ett par klippblock hittades en huvudlös manskropp. Intill kroppen låg en revolver, med säkrat magasin, och några steg bort en käpp och en tom flaska utan kork. På kroppen hittades ett cigarrfodral med direktörens initialer samt ett brev adresserat till Lindbloms fru.

Hade flaskan innehållit gift? Varför saknade kroppen huvud? Om han skjutit sig, hur kunde pistolen vara säkrad? Ingen av dessa frågor har fått något svar. Platsen där direktören dog kom att kallas för Lindblomsgrytet och den gruvliga tilldragelsen i Klinteskogen blev ett mollackord i Kopparverkets tidiga historia.