Den 21 maj 1918 börjar produktionen vid Aktiebolaget Oskarshamns Kopparverk. Som namnet antyder handlar det om att utvinna koppar ur svavelkis. Man gläds förstås åt de arbetstillfällen som erbjuds och de pengar som kommer att komma staden till godo. Men det är en mycket förorenande process det handlar om, vilket man snart upptäcker. Till exempel färgas hamnens vatten rött av den avfallslut som släpps ut. Den röda färgen är dock ett av de mindre farliga avfallsämnena från verket, nämligen järnoxid. I och med att man anlägger ett större zinkverk vid kopparverket 1923 säger man sig kunna komma till rätta med detta eftersom man då kommer att använda avfallsluten från kopparutvinningen. Biprodukten kommer att bli vanlig rödfärg. Det verkar dock inte som det blir riktigt som man sagt. Kopparverkets utsläpp av förorenat vatten fortsätter och det leder bland annat till att få vill bada i kallbadhuset vid Muddern (se under bild 1). Därför rivs badhuset 1934.

1926 lämnar fastighetsägare i Gröndal en skrivelse till stadsfullmäktige där de klagar över att utsläppen till luften från Kopparverket förstör fruktträd, lövträd och trädgårdsväxter samt att de som bor i området får andningsproblem. Man får löfte från Kopparverkets ledning att förändringar ska göras för att minska utsläppen. Inte heller detta löfte tycks man ha hållit för 1933 kommer en ny protestskrivelse mot Kopparverkets giftiga och nedsmutsande rök från husägare i Gröndal. Representanter från Drätselkammaren gör därför ett besök i stadsdelen och kan konstatera att flera trädgårdar är förstörda av röken. Trots det beslutar man att inte vidta några åtgärder alls.

Nu verkar Gröndalsborna ha fått nog. 1934 stämmer nämligen 23 villaägare i Gröndal AB Oskarshamns Kopparverk för att ha skadat deras trädgårdar och hus med sin giftiga rök. De kräver åtgärder för att göra utsläppen mindre farliga och kräver 74 000 kr i ersättning för skadorna som uppkommit de senaste tio åren.  Målet tas upp flera gånger under 1934, 1935 och 1936. Några inkallade experter menar att Gröndal inte bör vara ett bostadsområde utan omvandlas till industrimark, medan andra är på de boendes sida. Skadeståndskraven är i september 1935 uppe i 150 000 kr.

Den 27 februari 1937 faller äntligen domen i ”Kopparverksmålet”. Oskarshamns Rådhusrätt dömer AB Oskarshamns Kopparverk att betala 14 130 kr i ersättning till 21 fastighetsägare i Gröndal för rökskador på deras trädgårdar och fruktträd. Däremot blir det inget förbud för fortsatt drift av Kopparverket, vilket fastighetsägarna velat ha. Kopparverkets direktör säger senare i en tidningsintervju att han ”livligt önskar att få lämna denna stad” och i juni säljs kopparverket till Reymersholms Gamla Industri AB i Helsingborg.

Miljöförstöring och miljömål är alltså inga nya företeelser – och det gick att få rätt mot industrin även på 1930-talet. Även om det naturligtvis bara var en liten del av de krav fastighetsägarna hade som de fick igenom.

Kopparverket kom att fortsätta att förorena sin omgivning fram till 1970, då verksamheten slutligen lades ner. Fotografen Gunnar Swärd dokumenterade sista skiftet vid verket den 20 mars 1970. Bild 26 i denna utställning är en av de bilder han tog då.

Även om Kopparverket varit nedlagt i över 45 år är marken i Gröndal fortfarande full av giftiga ämnen, liksom hamnens botten. Det senare försöker man nu åtgärda i den hamnsanering som tagit sin början. Den lär bli betydligt dyrare än de 14 130 kronor som AB Oskarshamns Kopparverk dömdes att betala för sin nedsmutsning 1937.