I juli 1856, alltså bara ett par månader efter att orten fått stadsrättigheter, ges Oskarshamns första tidning, Oscarshamns Weckoblad, ut för första gången. Den blir dock inte långlivad. Redan den 24 september samma år kommer sista numret. Orsaken till detta är att tidningens ansvarige utgivare, boktryckaren C. G. Bolin, råkar i blåsväder för att han publicerat artiklar som framhåller att staden inte är så blomstrande som dess borgare vill ge sken av. Han bestämmer sig därför att inte bara lägga ner tidningen, utan dessutom flytta från staden med sitt tryckeri.

Nästa tidningsförsök är Oscarshamns Tidning som börjar ges ut av kommissionslantmätaren C. W. Reinius den 21 januari 1857. Den utkommer, liksom Oscarshamns Weckoblad gjorde, varje helgfri onsdag. Reinius är en allmänt omtyckt person i staden och blir så småningom invald i stadsfullmäktige. Under några år är han dessutom stadsingenjör. Trots utgivarens popularitet blir inte heller denna publikation särskilt långlivad. Den läggs ner i december 1859.

Oscarshamns Tidning ersätts dock redan i januari året därpå av ”Hermoder. Tidning för Calmar län”, vilken ges ut av bokhandlanden J. G. A. Levin. Denna veckotidning är inte bara en tidning för Oskarshamns stad, utan bevakar hela länet. Det är särskilt de orter som inte har egen tidning som man vill ge denna service. Trots att bladet får större spridning och dessutom får 300 riksdaler riksmynt i årligt stöd från Oscarshamns stad klarar inte heller det mer än två års produktion. På julafton 1861 går tidningen i graven.

Redan i sista numret av Hermoder kan man dock läsa: ”På tidningen Oscarshamns-Posten emottages prenumerationer för nästa år…” och man lovordar också den kommande tidningen. Det verkar alltså finnas en ganska stark koppling mellan dessa båda tidningar även om den ansvarige utgivaren och redaktören är en annan. Han heter C. O. C. Simmingsköld och är skeppsklarerare. Tryckeriet sköts dock av samma person som tryckte Hermoder: P. A. Danielsson.  Liksom föregångarna är detta ett fyrsidigt blad i folioformat som ges ut varje onsdag, första gången den 2 januari 1862. Man begränsar sig dock till att vara en ”Nyhets- och annonstidning för mellersta och norra Kalmar län”.

Också Oscarshamns-Posten har i början ekonomiska problem. Tidningen får visserligen, liksom Hermoder, 300 riksdaler i understöd från staden, men det räcker inte. 1865 anhåller redaktionen därför om att staden Oskarshamn ska överta tidningen. Så blir det dock inte, utan räddaren i nöden blir istället boktryckerikonstförvanten Carl Otto Ferdinand Sewerin som 1866 tar över såväl tryckeri som tidning, vilken i och med detta får namnet Nya Oscarshamns-Posten. Den nya utgivaren har, innan han flyttade till Oskarshamn, varit typograf och faktor vid tidningen Barometern i Kalmar och han är väl förtrogen med tidningsbranschen. Nu får staden äntligen en nyhetskanal med längre beständighet.

Det går bra för den nya redaktionen och Nya Oscarshamns-Posten är den första tidning som ges ut två dagar i veckan; onsdagar och lördagar. Det sker 1870 och tio år senare slopar Sewerin ”Nya” i tidningens namn som därmed åter igen heter Oscarshamns-Posten. Från och med 1883 trycks den i större format och kommer ut hela tre av veckans dagar.

1880 får dock Oscarshamns-Posten konkurrens då den från Gotland inflyttade Mauritz Linder startar sin Oskarshamns-Tidningen. Nykomlingen finner sig snabbt till rätta och vid sekelskiftet är den en nästan lika etablerad del av nyhetsflödet som den äldre tidningen. 1912 drabbas dock Oskarshamns-Tidningens av ett hårt slag. Redaktion och tryckeri eldhärjas och totalförstörs. Man får snabbt hitta tillfälliga lokaler till redaktionen, som oförtrutet fortsätter att arbeta. Tidningen får tryckas på Eksjö-Tidningens tryckeri. Direktör Linder är dock inte en man som ger sig i första taget. Han låter uppföra en ny redaktionsbyggnad med tryckeri i hörnet Frejagatan-Trädgårdsgatan. Han lyckas dessutom få Sveriges Litografiska Tryckeri (Esselte) att ta över bygget och alla aktier i tidningens tryckeribolag. Endast själva tidningen blir kvar i Linders ägo, vilken sedan hyr in sig i den nya byggnaden som står färdig 1914.

Under denna tid är Axel Sewerin, son till Carl Otto Ferdinand, redaktör för Oscarshamns-Posten. Bilden i utställningen är tagen när tidningen står under hans ledning på 1910-talet. Axel har starka kopplingar till de frisinnade och nykterhetsrörelsen, vilket präglar tidningen. 1920 köps dock Oscarshamns-Posten upp av Socialdemokraterna. Ny redaktör blir folkskolläraren Ruben Wagnsson som tar sig an uppgiften med stor entusiasm och idealitet.

Det är dock inte så lätt att driva en tidning i socialdemokratisk anda vid den här tiden. Inte minst på grund av att de frisinnade, som tidigare drivit Oscarshamns-Posten, nu startar en egen tidning, Oskarshamns Nyheter, under ledning av Pälle Segerborg. Arbetarorganisationen drar det kortaste strået och tvingas efter ett par år att sälja tillbaka sin tidning till nykomlingarna. Den sammanslagna tidningen får det långa och krångliga namnet Oskarshamns Nyheter – Oscarshamns-Posten.

1933 har dock Socialdemokraterna hämtat ny kraft och köper tidningen med det långa namnet. Rolf Edberg, en bara 22 år gammal journalist, blir den nye redaktören. Han är så duktig att han snart får andra erbjudanden och 1937 börjar han på Östgöten. Ytterligare några år senare återfinns han på Ny Tid i Göteborg.

När Oskarshamns-Tidningen går över till daglig utgivning 1944 blir pressen stark på Oskarshamns Nyheter – Oscarshamns-Posten att göra detsamma och den 1 december 1945 går man från tre nummer per vecka till utgivning måndag till lördag. Samma år går man också samman med Västerviks-Demokraten. 1946 slopar man undertiteln Oscarshamns-Posten, och 1950, när man går samman med den socialdemokratiska Östra Småland i Kalmar, ändras namnet till Oskarshamns-Nyheterna. Ett namn som så småningom kortas ännu mer och bara blir Nyheterna – och under det namnet kommer Oskarshamns äldsta nu levande tidningen ut än idag.