Tänk att behöva sälja hela sin identitet på auktion. Till vänster i bilden står Axel Blixt med storvästen på och ler under sin mustasch. Samtidigt bjuder auktionsutroparen ut hans yrkesredskap till försäljning.

Axels barnbarn Eddy, som står i mitten av bilden, har fortfarande några minnen kvar från den dagen. Han minns hur vemodigt det var för sina morföräldrar att skiljas från djuren som varit deras kollegor i ur och skur. Särskilt hästarna stod morfar nära. Vad tomt det måste känts på gården när besökarna gått sin väg och tagit boskapen med sig.

Morfar hade fått Sjötorpet av sin far som var hussar. Arbetet på gården var hårt. Motoriseringen av jordbruket var inte särkilt välutvecklad, utan det var kroppen som fick slitas för att tillvaron skulle gå ihop. De flesta lördagar brukade mormor gå hela vägen från Björnhult till Oskarshamn, bärandes ostkakor att sälja. Om somrarna fick hon dra sin mjölkkärra flera kilometer i hagarna när korna skulle mjölkas.

Nu var de trötta på allt slit och skulle sadla om. Efter ett liv på landsbygden var de inte bönder längre. Morfar började på Jungnerbolaget inne i Oskarshamn och blev där kollega med sin svärson och även den skicklige fotografen Nils Holgersson som tagit fotot. Eddy hade Holgersson som pianolärare under en period. Många skalor blev det, men han kan inte minnas att han fick spela en enda melodi.